Härligt! Först isolerades taket och stommarna för mellanvägarna kom upp. Sedan drogs elen snabbt i taket och vips så hade de fått upp innertaket.
Det låter snabbt, men så känns det när vi kommer till huset på veckosluten. I och med att vi bor i Esbo och inte kan vara på plats under veckorna och ganska långt enbart ser resultaten när vi besöker Pargas, känns det som det händer jätte mycket medan vi är borta – vilket är jätte roligt. Men nu när det börjar hända mer och vi ser resultat, så märker jag att vi mer och mer skulle vilja vara på plats nästan hela tiden och hjälpa till mer och övervaka att det blir som vi önskat oss.
När vi inte kan vara på plats när de slår upp väggar och borrar håll för elutag har vi märkt att det är viktigt att försöka hålla bra kontakt helatiden med byggarna. Fast det är inte det lättaste att förstå vad som förklaras när man inte ser väggen framför sig. Tur nog bor vår ansvariga byggkarl som granne och kan komma över och lite kolla läget med oss under veckoslutet.
Som ett övervakande öga under veckorna har vi min pappa som nu och då hälsar på killarna och kollar hur det går plus att han också är den som vet mest om huset (han är ju född framför spisen nere i Toms blivande arbetsrum) och kan hjälpa till med olika frågor bättre än Tom och jag.
Men jo det går framåt, i bland stannar det lite upp när något skede tar mer tid än planerat för att någon balk var i sämre skick än vi hoppats, men det är sådant som vi får ta när vi renoverar ett gamalt hus. Bättre göra det ordentligt nu än hamna riva upp något senare.
