I går var det No Diet -day, alltså nej till diet. Visst jag förstår, men personligen har jag även en annan syn på saken av egen erfarenhet.
För sex år sedan vägde jag 87 kg till mina 165 cm. Kilona hade smygit på utan att jag märkt det. Visst visste jag att jag hade extra kilon, men tyckte inte jag vägde så pass mycket. Jag mådde okej, hade ett jobb jag gilla, vänner, sambo, ja inga desto större problem än att shoppa kläder inte var det roligaste. Hade nu och då försökt på olika små dieter, men inget ansträngt mig destumer eller funderat hur jag gjorde. Så resultaten var inte de bästa. På jobb erbjöd de att delta i en Viktväktar grupp, jag tänkte att varför inte.
Så jag börja räkna poäng. Det var inte så svårt och det kändes riktigt bra. Det att jag tappa 2 kilo varje vecka gjorde att jag verkligen njöt av träffarna och hade inget emot att ställa mig på vågen. Efter de gemensamma veckorna skulle vi fortsätta själva och det gjorde jag och efter ett år hade jag gått ner 25 kilo. Jag lärde mig att äta rätt och min ämnesomsättning som inte hade alls nästan fungerat hade kommit igång. Bra höll jag vikten då jag hade som motivation uppkommande bröllop och jag gick även ner lite till för att det hör till när man skall se bra ut på bröllopsdagen.
Nu har jag gått upp igen en sex kilo på grund av oregelbundet ätande, mindre motion och för mycket färdig mat, men ändå hållit den runt 65. Men nu när sommarkläderna skall tas fram och prövas beslöt jag mig att börja räkna poäng igen för att gå ner de extra 5-6 kilo för att förhoppningsvis rymmas i något av plaggen.
Jag tar ingen stress över att jag måste hålla koll på vad jag äter. Med poängen kan jag äta mig mätt gäller bara att se till att jag inte använder alla mina poäng på en pizza och kontra med lite motion. För mig är det inte frågan om diet utan skolning att äta rätt och hålla min ämnesomsättning i skick för att må bra. Så nu efter 6 år får jag lite repetera vad jag lärde mig tidigare och med en sallad som som denna är det hur gott som helst att räkna poäng.
